Allmänt om medling och medlaren

Generellt sett är medling en förhandling mellan två eller fler parter, som får professionellt stöd av en tredje part, en medlare. Det kan avse en avtalsförhandling eller en konflikt eller tvist, oavsett om det är i ett kommersiellt eller privat sammanhang. Det kan också avse rent interna förhållanden, såsom en konflikt på en arbetsplats.

Konflikter och tvister uppstår i alla sammanhang. De ingår i våra grundläggande mänskliga livsvillkor. Frågan är inte om de uppstår, utan när. Det finns olika sätt att hantera dem. Ett sätt är att låta andra människor bestämma över parterna, t.ex. domstolar eller skiljenämnder. Ett annat sätt är att parterna själva bestämmer lösningen, vilket är en utgångspunkt vid medling. En annan utgångspunkt vid medling är att parterna själva – och ingen annan – bäst vet vad som tillgodoser deras respektive intressen och behov.

Medling syftar alltså till att nå en överenskommelse, vilket bland annat innebär att fokus är på framtiden. Historiska, mindre goda, erfarenheter kan emellertid inspirera parterna att finna lösningar för framtiden. Medlingen är frivillig och sker under sekretess. Under en medling kan förekomma såväl enskilda som gemensamma möten mellan parterna och medlaren, beroende på vad som mest gynnar parternas väg mot en lösning.

Genom medling kan parterna spara mycket tid och pengar samt i bästa fall behålla sina relationer, om man jämför med domstols- eller skiljeförfaranden. Generellt kan sägas att ju tidigare i en konflikt eller tvist medling används, desto större är möjligheten att lyckas komma överens. Ett lämpligt tillfälle är efter det att parterna – och senare deras respektive ombud – har försökt, men inte har nått ända fram till en lösning, men innan en av parterna väljer att gå till domstol eller skiljeförfarande. När väl parterna har hamnat i domstol ökar nämligen vanligtvis kostnaderna dramatiskt och även konfliktnivån.

Normalt genomförs själva medlingsmötena på en dag eller under ett mycket fåtal dagar. Detta kan jämföras med domstols- eller skiljeförfarande, som ofta tar många månader (ibland flera år) i anspråk. Huvudfokus i medlingen är parternas intressen och behov, inte de juridiska positionerna. När medlingen avslutas genom en överenskommelse finns möjligheten att få denna verkställbar, om parterna så önskar.

En medlare är opartisk (i förhållande till parterna) och neutral (i förhållande till sakfrågorna). Detta innebär bland annat att medlaren behandlar parterna lika och bestämmer ingenting i sak. Dessutom ger han eller hon inte parterna några juridiska råd. Medlarens uppgift är istället att lotsa dem fram till en samförståndslösning, d.v.s. medlaren hanterar själva proceduren. Det sker vid gemensamma möten, där båda parter och medlaren deltar, och i enskilda möten mellan medlaren och respektive part. Inget av det som sägs i enrum till medlaren förs vidare till den andra parten, om inte parten och medlaren kommer överens om det. Medlaren agerar emellanåt ”djävulens advokat” genom att i enskilda möten testa hållbarheten av partens argument. Detta är ett sätt för medlaren att få parterna att närma sig varandra och görs inte för att förmå parterna att ändra inställning. Det sker istället för att hjälpa dem att överväga sina strategier för att nå en lösning.

Det är effektivt för sakens lösning att parterna kan tala helt fritt med medlaren, på ett sätt som kan vara svårt för en part att göra direkt till den andra parten.