Konflikter och tvister uppstår till och från i näringslivet. Den stora frågan är inte om de uppstår, utan hur man löser dem. Medling är särskilt lämpat vid tvister mellan parter som har fortlöpande affärsrelationer. Det kan t.ex. avse tvister rörande samägande av bolag och samarbeten av andra slag samt i hyres-, arbets- och entreprenadtvister. Det kan även röra sig om en avtalsförhandling, där parterna inte lyckas nå en slutlig lösning.
Fördelar med medling i kommersiella sammanhang, jämfört med domstols- och skiljeförfarande
Genom medling kan parterna spara mycket tid och pengar.
I tabellen nedan jämförs tid och kostnader i olika EU-länder, avseende en köprättslig tvist om 200,000 €. Jämförelsen görs mellan domstolsförfarande, skiljeförfarande och medling. Statistiken publicerades 2010, före införandet av de olika ländernas medlingslagar*, som tillkom som en konsekvens av EU:s medlingsdirektiv. Här framgår att medling både går mycket fortare och kostar mycket mindre än domstols- och skiljeförfarande.
* I Sverige: Lagen (2011:860) om medling i vissa privaträttsliga tvister
Här ser du samma jämförelse, men i form av en ”topplista”.
Den engelska medlingsorganisationen CEDR (”The Centre for Effective Dispute Resolution”) publicerar vartannat år en rapport, som bland annat beskriver hur effektivt det är med medling (”settlement rate”). Resultaten för år 2022, grundat på ca 17 000 medlingar i kommersiella tvister, framgår av tabellen nedan.
Resultaten för 2022 visar alltså att parterna ingick en förlikning efter en endagsmedling i 72 procent av alla medlingar. I de fall där parterna inte kom överens vid den tidpunkten, men där man återupptog medlingen en kort tid efter medlingsdagen, tillkom ytterligare 20 procent. Således slutade 92 procent av alla dessa ca 17 000 medlingar i en förlikning. Detta får anses innebära att det är väldigt goda odds för att nå en uppgörelse genom medling. I resterande åtta procent kan man ju vända sig till domstol eller skiljenämnd för att få ett avgörande. Medling och domstolsförfarande/skiljeförfarande ingår i samma ”familj” (tvistlösning) och statistiken visar tydligt att man bör använda dem i nyssnämnd ordning.
I medling är det parterna, inte domare, som själva bestämmer sin lösning. Men de kan behöva hjälp av en tredje part, en medlare, för att nå en överenskommelse. En kvalificerad gissning är att parterna själva – och inte en eller flera domare – bäst vet vad som bäst gynnar båda parters intressen och behov. En kommersiell tvist löses bäst, enligt mitt förmenande, genom en kommersiell lösning, inte nödvändigtvis den som lagboken (domstol/skiljenämnd) föredrar.
Vidare kan man fråga sig följande:
Fråga 1: Vill du själv bestämma över ditt liv och dina pengar?
Fråga 2: Eller vill du att någon annan (okänd) person gör det åt dig?
Fråga 3: Om du har svarat ja på fråga 1, hur kommer det sig i så fall att så många tvister hamnar i domstol?
Slutsatsen är förstås att de flesta vill själva bestämma över sitt liv och sina pengar. Den möjligheten får de i en medling.
Man kan fråga sig följande:
Varför ska man avsluta en annars lukrativ affärsrelation, enbart för att det har uppstått problem?
Varför ska man skilja sig varje gång det uppstår en konflikt hemma?
Hur skapar man en fungerande föräldrarelation när man har skilt sig?
Sannolikheten att man kan fortsätta en relation är högre om man löser problemen genom medling.
I en medling kan parterna och medlaren i stort sett fritt arrangera proceduren efter vad som passar dem bäst. Man är inte bunden av exempelvis rättegångsbalkens procedurregler. Detta innebär till exempel att man i förekommande fall kan hantera parternas samtliga tvister i en och samma medling, istället för att de ska tvingas att samtidigt tvista i olika forum. Dessutom kan fler parter inkluderas, om flera tvister hänger ihop, till exempel om en skada involverar flera parter i flera led, där de annars tvingas att driva enskilda tvister mot olika parter och kanske i flera olika länder.
Det som förekommer i en medling, vad som sägs och de dokument som presenteras behandlas med sekretess. Detta syftar till att parterna ska kunna tala öppet med varandra, utan att riskera att innehållet i medlingen kan användas i något annat sammanhang, exempelvis i en domstolstvist. Sekretessen syftar till att skapa förutsättningar för förståelse och därmed ökade möjligheter att kunna enas.
I förarbetena till lagen (2011:860) om medling i vissa privaträttsliga tvister framgår bland annat följande:
”Regeringen anser att alternativet att förordna om särskild medling bör övervägas i fler fall än som sker enligt nuvarande ordning. Redan av 42 kap. 6 § RB framgår att rätten ska klargöra om det finns förutsättningar för parterna att förlikas eller på annat sätt uppnå en samförståndslösning. Att tydligare lyfta fram särskild medling kräver dock att förlikningsförhandlingar och särskild medling i 42 kap. 17 § RB i större utsträckning likställs. Rätten bör således i varje enskilt mål ta ställning till om förlikningsförhandlingar eller särskild medling är det som är mest lämpligt utifrån vad tvisten rör, hur omfattande den är, parternas inställning och i övrigt vilka särskilda omständigheter som föreligger i det enskilda fallet” (prop. 2010/11:128 s. 28)
Kontakt
Postadress